Kära motivation

Hej kära motivation,

Detta är ett kortare brev till dig, sedan min rygg återigen kraschade så har du befunnit dig på annat håll. Vart? Jag har gäspande under lunchen knutit på mig skorna för att du skall känna att jag fortfarande finns här. Med värkande ben, tunga lungor och med gäspen i halsgropen joggat mig genom superfina landskap i behaglig värme för att du skall känna att jag fortfarande finns här.

Helt ärligt, jag behöver dig, om än lite så behöver jag att du på något sett under denna tid visar att du kommer vara närvarande nu när festligheter, kalas, sol och läskeblask hägrar vid varje husknut. Ska vi springa ikväll? Efter det att lillen är nattad? Vi gör det tycker jag, då visar vi båda med stormsteg att resten av veckan bara blir en transportsträcka.

Vi säger så, typ 20:00, ok?20170611_115143810_iOS.jpg

 

Det är lätt att träna

Ja, de flesta säger att faktiskt att det är lätt, att man kan träna när som helst och hur som helst.

Det stämmer säkert, men hur gör man om man slåss med en hjärna som arbetar såhär.

Arsenal spelar…

Ska vi inte äta lite ost och Kex.

Är du inte lite seg efter den långa nattningen?

Men du, är inte sulan lite tunn på löpardosorna, fotvalvet i din vänstra fot klarar inte av underlaget, sen är det fanimig svinhalt, kommunen har ju inte pengar till att grusa. Ja just fotvalvet och trampdynorna klarar inte av gruset, du vet de där tunna skorna.

Det är just det där som är det svåra med träning. Inte att springa milen eller jobba sig igenom en mustig AMRAP.

Aja, det är en dag i morgon också.