Tysta tider

Tiden rinner förbi, att skriva här känns liksom inte prioriterat, även om jag då och då känner att jag vill. Att umgås med familjen och busa bort tid och rum med dottern känns liksom som viktigare ändå.

Hur som helst så kommer jag förhoppningsvis kunna komma igång och skriva lite snart, med hur det går med träningen och allt därikring.

Just nu får det fortsätta vara tyst. Men det skiter väl ni i.

Hare!