Det svärd som var dömt till att inte användas igen.
Det kan förekomma SPOILERS.
Det händer ibland att man snubblar över en film eller en serie som berören riktigt starkt, som gör att det lilla hår man har på armarna reser sig och får en att nästan skratta av glädje över att man faktiskt har fått uppleva denna känsla som dyker upp under en riktigt bra film eller serie. Just denna känsla dök faktiskt upp i mig, ganska många gånger under filmen Sword of the Stranger. Jag hade faktiskt ganska höga förväntningar på denna film, den ena anledningen till detta var att min vän Jonas faktiskt tipsade mig om filmen och då måste jag ha höga förväntningar, då vi brukar kunna tycka samma saker är bra. Den andra anledningen till mina höga förväntningar är ganska självklara, produktionsteamet bakom filmen är nämligen BONES, och ja, mer behöver jag nog inte säga. BONES = Höga förväntningar = Bra, och den var bra, riktigt jävla bra!
Filmen bygger kring den unga pojken Kotarou som tillsammans med sin hund Tobimaru förtvivlat försöker fly från ”the mings” från Kina. På deras flykt möter dem en samuraj vid namn Nanashi. Nanashi som är förföljd av sitt förflutna bestämmer sig att följa med Kotarou och hjälpa honom efter att ha sett med egna ögon vilka som är efter honom. Jägarna från Kina vill åt Kotarou av en enda anledning, deras kejsare har sagt att pojkens blod är heligt, och med hjälp av det blod som rinner i Kotarou kan dem skapa en drog som låter en leva förevigt.
Kotarou
Beskrivningen av karaktärerna är riktigt bra, och det är inte många gånger jag har funderat så mycket kring en person som med Nanashi, om det är hans riktiga namn överhuvudtaget. Varför försöker han dölja sitt röda hår? Är det enbart pågrund av att folk kan känna igen honom från sitt tidigare liv då han var soldat inom armen, eller är han eftersökt? Bandet som håller ihop hans svärd vid slidan, är det från kläderna från de personer som han vart tvingad att döda emot sin vilja?
Musiken i filmen påminner mig om de dagar efter det att jag sett klart Sagan om ringen och förundrades över hur det kan komma sig att musiken till en film kan höja filmen i fråga så otroligt mycket. Redan vid Kotarou och Nanashi’s första möte får musiken håret på mina armar och resa sig, och denna känsla som finns i kroppen byggs upp under hela filmen ända tills slutet då denna fantastiska musik spelas igen och det är på vippen att tårarna börjar rinna ner för mina kinder. En av anledningarna till att denna film känns så otroligt storslagen är just den fantastiska musik som Naoki Sato faktiskt ger oss i denna film.
Animationerna är av högsta klass genom hela filmen. BONES har återigen lyckats med animationer, miljö och arkitektur. Även om jag nu kan ha missat något snesteg då jag satt på högspänn av förväntan så tror jag inte att det var något tillfälle då animationerna svajade iväg.
Filmen skildrar samurajernas stridskonst på ett fantastisk vis.
Det är inte många gånger jag har sett så fantastisk stämningshöjande och rent utav sagt magiska stridscener. De klingande svärden och de vinande pilarna är ett rent nöje att följa med ögat. Det är sällan tidigare jag sett så mycket blod i en anime, avhuggna armar och ben, på både människor och djur. Huvuden som flyger, pilar och svärd som borrar sig igenom halsar och kranium, man får följa allt från väldigt nära håll och det är något som jag sällan tidigare har sett i en sådan här anime. Men jag måste faktiskt säga att jag verkligen älskar det.
BONES alltid lika vackra miljöer.
Som ni alla själv kan läsa så har jag inte mycket negativt att skriva om denna film, men det är helt enkelt för att jag hittar inget som skulle kunna sänka denna film, bra story, grymma animationer, härlig musik, och till råga på allt fantastiska stridsscener. Det här är definitivt en film som jag kommer se om, och jag lovar alla där ute att den kommer vara minst lika fantastisk en andra gång.
Andra åsikter om Anime, Sword of the Stranger, Film, Recension, Drama, Action, Äventyr, Vänskap, Musik
Mer information om filmen finns på: ANN
